Den här bloggen är ett sätt för mig att dokumentera mitt år som
cinefil i the Bay Area. Jag är en filmvetare på UC Berkeley som studerar vid universitet som en del av Lunds Universitets utbytesavtal med University of California - tills maj 2014. Innan dess ämnar jag att ta del av den regionala filmkulturen och att skriva om mina upplevelser och tankar. Texterna kan komma i olika skepnader, t.ex recensioner (av filmer, biografer), anekdoter och rent allmänna funderingar kring FILM.
När jag skriver detta har jag bott i Berkeley i drygt tre veckor. Den första, och hittills enda, biobesöket spenderades på Shattuck Cinemas i centrala Berkeley för att se The World's End (2013, Edgar Wright). En rätt lyckad komedi som jag dock anser vara den svagaste delen i Cornetto-trilogin. Vad som mest gjorde intryck på mig var publikens inlevelse och vissa publikmedlemmars kommentarer. SPOILERS: Uppenbarligen var det en person som inte hade sett trailern, så när scenen kom då våra huvudkaraktärer upptäcker att stadsborna har blivit övertagna av robotar, blev reaktionen som väntat väldigt högljudd och underhållande.
Min filmdiet har nästan uteslutande bestått av Avant Garde-verk då en av mina kurser heter The History of Avant Garde. Min kunskap om den här typen av film är inte särskilt stor, vilket är skälet till varför jag valde kursen, och jag är tacksam för att jag ser verken nu då jag får filmerna presenterade för mig i rätt kontext. Kursen består av dels två lektioner, en "discussion" (klassen, bestående av drygt 50 personer, delas upp i två mindre grupper) där vi går djupare in på filmer som sågs på lektionerna, samt en filmvisning varje onsdagskväll. Den här visningen är en del av Pacific Film Archives program (mer om PFA sen) och är således öppen för allmänheten. Programmet Alternative Visions består av både nutida och äldre avant garde-verk, det unika är att filmskaparna är ibland närvarande och är tillgängliga för Q&A efteråt.
Häromdagen fick jag dock en dos av välbehövlig konventionell filmberättande. Min vän Erik tar en Kubrick-kurs och informerade mig att deras filmvisningar är öppen för den som är intresserade. När jag hörde att Fear and Desire (1953) var på tur så var det en ypperlig chans att äntligen få se min sista Kubrick. Som väntat var det en rätt dålig film men den var vackert komponerad i vissa ögonblick, och jag tycktes se vad som kan vara det första användandet av the Kubrick Stare.
Till next time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar