Så har den stora festivalen passerat, okej, det kvarstår en sista dag av visningar, men för min del som publikmedlem och volontär är det över. Jag såg tre filmer, tre bra filmer skulle jag vilja påstå. Den första var också den bästa: Boyhood. D.v.s Richard Linklaters projekt som han arbetat med i över tolv år, i filmen ser vi huvudkaraktären åldras från pojke till en ung man. Med sina 163 minuter så är det något av en episk film som i sitt skapande är en samtida film men i dess projicering ett historiskt dokument av USA under 00-talet. Ett fullpackat Castro Theater tog emot filmen med stående ovationer och Linklater var på plats för att diskuterat verket och sin karriär. En trevlig överraskning var att indie-drottningen Parker Posey kom ut på scenen för att intervjua Linklater, duon gjorde Dazed and Confused och SubUrbia tillsammans. Dock gjorde hon ett mindre bra jobb med att föra samtalet då hon avbröt Linklater ofta och tog över diskussion.
Mitt första pass som volontär skedde kvällen då Palo Alto visades. Den filmen har flera starka Bay Area-kopplingar, t.ex regisserades den av Francis Ford Coppolas debuterande barnbarn Gia, och den är baserad på Palo Alto-sonen James Francos bok, så chansen var hög att flera nyckelfigur skulle närvara. Jag fick höra att Francis Coppola hade reserverat tjugo säten, tyvärr fick jag aldrig syn på honom. Det var först senare som jag fick det bekräftat att han faktisk var i salongen, så jag antar att han satt i balkongen för att undvika massan. Dock var Gia Coppola och skådespelerskan Emma Roberts mer synliga då de hängde i vinbaren.
Den första riktigt stora kändisspottingen skedde helt random och kanske var det därför det var så kul. Vi var en fem-sex volontärer vid ingången till balkongen på nån obskyr dokumentär när dörren till trapporna nån meter bort öppnades. Först kom en ung kvinna runt hörnet och därefter Ryan Gosling. Han hälsade lite snabbt innan han försvann in i biografen. Det var rätt intressant att se reaktionerna på de övriga volontärerna, alla kvinnor i 20-års åldern, och även andra gäster när han gick förbi, för att han dök upp igen tre, fyra gånger här och där i Sundance Kabuki Cinema. Filmen var en dokumentär med titeln White Shadow, och Gosling är en av producenterna.
De sista filmerna jag hann se var Manakamana av Harvards Sensory Ethnography Lab, d.v.s samma gäng som låg bakom Leviathan. Jag fick även se Vi är Bäst!. Den var lekfull och kul att uppleva i en biografsalong med 300 amerikaner, de kanske inte förstod inte alla referenser men filmen gick hem.
