Vårens serier på PFA

 

Höstterminen är således över för alla, även Pacific Film Archive. Dock har dess hemsidan uppdaterats med info om de olika serierna som nästa termin kommer att skänka glädje för Bay Areas cinefiler. Här följer de med lite beskrivningar samt titlar som jag tänker försöka hinna se (den här terminen såg jag noll filmer av Pasolini och Fassbinder vilket var synd):

Funny Ha-Ha: American Comedy, 1930–1959
Jan 16 - Feb 22

En titt på den amerikansk komedi-filmen mellan 30-59, det blir en hel del screwball med andra ord. Vill se: My Man Godfrey, The Palm Beach Story, Will Success Spoil Rock Hunter?, Gentlemen Prefer Blondes.

The Brilliance of Satyajit Ray
Jan 17 - Aug 31

Elva filmer av den indiska mästaren, varav åtta är nyrestaurerade 35 mm-kopior. Även Renoirs The River visas (Ray var assistent till Renoir) samt Cykeltjuven. Perfekt möjlighet för mig då jag har pinsamt nog inte sett en enda av hans verk. Vill se: Apu-trilogin, naturligtvis. Men även Devi som jag tyckte verkade intressant efter att den refererades en hel del i The Story of Film. OBS!: De nio filmerna visas mellan januari och februari, med tanke på att serien fortsätter tills augusti så verkar detta bli en gyllene vår för Ray-fantaster.

Film 50: History of Cinema
Jan 22 - Maj 7

Detta är en kurs på UC Berkeley vars visningar på PFA är öppnen för allmänheten. I princip varje onsdag kl 15:10 visas en klassisk film med introduktion, lyckligtvis är jag ledig den tiden och tänker försöka pricka in gamla favoriter som nya intressanta verk. Vill se: Early Summer, The Five Obstructions, The Lodger men framförallt att för första gången se gamla favoriter på en stor duk som t.ex M, Los Olvidados, och Singin' in the Rain,

Jean Luc Godard: Expect Everything from Cinema
Jan 31 - April 13

Behöver ingen introduktion, det är bara att vara tacksam att jag befinner mig i Berkeley när en av mina absolut favoritfilmskapare får en enorm retrospektiv. Femton av sexton långfilmer som JLG gjorde mellan 1960-67 kommer att visas i kronologisk ordning. (Le Mepris visas som en del av serien Film 50). Vid två olika kvällar kommer även hans diverse kortfilmer presenteras i ett samlat format. Det är egentligen där serien slutar som jag framförallt hade velat se en fortsättning på (som förmodligen kommer). Vill se: Les Carabiniers då jag hitintills missat att se den. Pierrot le Fou på stor duk välkomnas, och jag är även nyfiken ifall jag kommer att till slut inse storheten med Week End.

Against the Law: The Crime Films of Anthony Mann 
Feb 7 - Feb 28

Jag har alltid associerat Mann med western-genren och därför ser jag framemot den här serien som ger mig en chans att se hans filmer inom en annan genre. Sju av hans verk kommer att visas. Vill se: Raw Deal, He Walked by Night (Co-director: Alfred L Werker), Side Street.

Det sker även några andra serier med de innehåller så få filmer att jag valde att inte nämna dessa. T.ex kommer Frederic Wisemans At Berkeley att visas en hel del. Något jag ser fram emot då jag missade visningarna i december när han presenterade sitt nya verk i person.

Och så är detta enbart serier som sker den första halvan av terminen. Fler kommer att annonseras...

Focus group på Dolby HQ

Igår deltog jag i en så kallad focus group. När jag fick höra om den här möjligheten var min första tanke att jag och övriga deltagare skulle få sitta i ett kallt förhörsrum med en stor spegel som ena väggen, bakom skulle förstås allehanda viktiga individer sitta och lyssna på våra åsikter. Så visade det sig inte riktigt vara. För det första var lokalen Dolbys högkvarter i SF, jag kände enbart till adressen där vi skulle mötas upp och när jag fick se den välkända loggan vid ingången så var det en positiv överraskning.

Vi var en grupp på 7-8 personer (mellan 25-40 år skulle jag gissa) som klev på hissen och möttes där av två individer med kamera och ljudutrustning samt tre personer med anteckningsblock som satt i ett hörn. Oss deltagare fick ta plats på stolarna som hade placerats i en halvcirkel så att ljud och bild-upptagningen blev den bästa. Popcorn och läsk erbjöds innan det var dags för vad som blev en diskussion mellan oss och en moderator vid namn Seth.

Som sagt så visste jag inte på förhand att det var Dolby som låg bakom detta och mycket riktigt var ämnet ljud och hur vi upplevde Dolby som varumärke. Jag minns att Seths första fråga var angående minnesvärda reklamfilmer på bio innan han förde debatten mer specifikt mot Dolby. Vi leddes in i Dolbys biograf och fick där se och höra olika trailers som vi sedermera gav feedback på. Upplägget var att vi såg tre trailers för Dolby som företag, samt tre vanliga filmtrailers (Gravity, Hobbit: Desolation of Smaug, 300: Rise of an Empire) i varann ordning - varje klipp utnyttjade Dolbys senaste ljudsystem Dolby Atmos. Vi fick betalt för besväret (100 dollar), men jag kan objektivt säga att uppleva bitar av Gravity i den biografen var bland det mäktigaste jag har varit med om.

Det hela var en trevlig upplevelse och jag kommer att hålla utkik efter liknande chanser framöver.

Finals och Smaug-visning

Just nu håller jag på att skriva mina sista papers för terminen. I Avant Garde-kursen är ämnet Chris Marker och hans hantering av tid, minne, och plats. Och i Powell & Pressburger så har jag tänkt analysera Powells idé om en composed film, där konstarterna möts i en form, i relation till musikfilmerna The Red Shoes, Tales of Hoffmann och Oh Rosalinda!! Det har varit en väldigt givande termin och jag har fått dyka ner i gamla favoriter som The Archers men även öppnat upp ögonen på riktigt för experimentell film.

En annan sak som jag känner har varit viktigt är hur öppna mina lärare har varit för personliga reflektioner över de verk vi har analyserat. Jag vet att jag stundtals kan sväva iväg i mina tankar och se saker som sannerligen inte är där (detta tenderar att ske när jag skriver texten kring midnatt), men på UCB är det väldigt uppmuntrande när det gäller studenternas personliga "take" på saker. Och jag vet att nästa termin kommer bli ännu ljusare.

Den här veckan har jag även hunnit se The Desolation of Smaug. Och som någon som inte tyckte att förra Hobbit-filmen var helt lyckad så gick jag ifrån biografen med en nöjd känsla. Actionsekvenserna är lika utflippade som vanligt där CGI-versionerna av skådespelarna lyckas göra otroliga rörelser i ett högt tempo. Men vad som hände var att jag började se filmen likt ett tv-spel där den onda karaktärslösa karaktärerna dyker upp i precis rätt läge för de goda att hugga ner eller skjuta ner med en pil. Bilbo, Legolas och co går igenom en hel film utan att det finns någon fara för deras liv precis som i ett spel.

Jag tog njutning i scenografin och Jacksons öga för detaljer. Han visade ofta varelser i närbild och när det var dags för Smaug så får man applådera hans team för ett gott arbete. Gollum var som känt inte med så mycket i den första Sagan om Ringen-filmen p.g.a tekniska svårigheterna med att få han att se verklig ut, men tio år senare får vi en hel sekvens där draken Smaug kan inspekteras från alla möjliga vinklar. Benedict Cumberbatch gör ju rösten och här avslutar hans sitt kanske bästa år i karriären med den tunga repliken som får mig att längta till den tredje och sista delen: "I am Death".

Det roligaste ögonblicket kom dock precis i början  då min vän blev utslängd av vakterna, detta var en förhandsvisning, när hon tog foton på filmens opening credits. Men hon lyckades snacka in sig några minuter senare.

Sam Fullers cigarr på PFA