Just nu håller jag på att skriva mina sista papers för terminen. I Avant Garde-kursen är ämnet Chris Marker och hans hantering av tid, minne, och plats. Och i Powell & Pressburger så har jag tänkt analysera Powells idé om en composed film, där konstarterna möts i en form, i relation till musikfilmerna The Red Shoes, Tales of Hoffmann och Oh Rosalinda!! Det har varit en väldigt givande termin och jag har fått dyka ner i gamla favoriter som The Archers men även öppnat upp ögonen på riktigt för experimentell film.
En annan sak som jag känner har varit viktigt är hur öppna mina lärare har varit för personliga reflektioner över de verk vi har analyserat. Jag vet att jag stundtals kan sväva iväg i mina tankar och se saker som sannerligen inte är där (detta tenderar att ske när jag skriver texten kring midnatt), men på UCB är det väldigt uppmuntrande när det gäller studenternas personliga "take" på saker. Och jag vet att nästa termin kommer bli ännu ljusare.
Den här veckan har jag även hunnit se The Desolation of Smaug. Och som någon som inte tyckte att förra Hobbit-filmen var helt lyckad så gick jag ifrån biografen med en nöjd känsla. Actionsekvenserna är lika utflippade som vanligt där CGI-versionerna av skådespelarna lyckas göra otroliga rörelser i ett högt tempo. Men vad som hände var att jag började se filmen likt ett tv-spel där den onda karaktärslösa karaktärerna dyker upp i precis rätt läge för de goda att hugga ner eller skjuta ner med en pil. Bilbo, Legolas och co går igenom en hel film utan att det finns någon fara för deras liv precis som i ett spel.
Jag tog njutning i scenografin och Jacksons öga för detaljer. Han visade ofta varelser i närbild och när det var dags för Smaug så får man applådera hans team för ett gott arbete. Gollum var som känt inte med så mycket i den första Sagan om Ringen-filmen p.g.a tekniska svårigheterna med att få han att se verklig ut, men tio år senare får vi en hel sekvens där draken Smaug kan inspekteras från alla möjliga vinklar. Benedict Cumberbatch gör ju rösten och här avslutar hans sitt kanske bästa år i karriären med den tunga repliken som får mig att längta till den tredje och sista delen: "I am Death".
Det roligaste ögonblicket kom dock precis i början då min vän blev utslängd av vakterna, detta var en förhandsvisning, när hon tog foton på filmens opening credits. Men hon lyckades snacka in sig några minuter senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar