Hollywoodland

Som filmvetare i Berkeley har jag inte kunnat undvika vetskapen om att en av världens viktigaste filmstäder låg relativt nära mig längre söderut. I torsdags, veckan innan nästa termin startade, hoppade jag på bussen och begav mot neråt mot Los Angeles. Under ett fåtal dagar fick jag uppleva ytan på flera kända platser i staden: Beverly Hills, Santa Monica, Venice och naturligtvis Hollywood.

Det var som att vistas i en blandning av alla möjliga filmer man sett genom åren samt spelet GTA: San Andreas. Jag kunde inte undvika att få en stark närvaro-känsla av diverse filmskapare som har fångat LA på film; när jag vistades i downtown och kring dess skyskrapor kom jag att tänka på Michael Mann, medan kullarna, och i synnerhet när jag blickade över den gigantiska metropolen från Muholland Drive på nattetid, gav mig David Lynch-vibbar. Min respekt för dessa filmskapare och liknande har ökat efter min vistelse för att de har lyckas transformera en verklighet till något mer; det är ändå otroligt att olika regissörer kan ta samma stad och filtrera det på ett unikt sätt.

Under min vistelse så skedde SAG Awards utan att jag märkte det och trots att det är awards season noterade jag inte att det var något i luften. Det närmsta jag kom detta var när jag och mina UCLA-vänner vandrade Hollywoods gator och hamnade vid platsen för Jimmy Kimmels show.
Det var en rätt vass grupp gäster (George Clooney, Matt Damon, John Goodman och Cate Blanchett var där för att promota Monuments Men) men oss i standby-kön blev utan platser.

Det fanns ekon av gamla stumfilms-Hollywood, t.ex var jag på Babylon Court som är ett litet shopping center men som pryds av kopior av scenografin från DW Griffiths Intolerance (1916), däribland två gigantiska elefanter på pelare. Dessutom bestod Walk of Fame av en del äldre stjärnor, och inte enbart skådespelare. King Vidor, Michael Curtiz och Erich von Stroheim är bland de regissörer som odödliggjorts.