Igår arrangerades en gratis förhandsvisning av bröderna Coens nya film Inside Llewyn Davis för UCB-studenter på Shattuck Cinemas. Det speciella med denna visningen var att skådespelaren Oscar Isasc och musikproducenten T-Bone Burnett var närvarande för en Q&A efteråt. Filmen handlar om Llewyn Davis (Isaac), en ung kämpande folkmusiker i Greenwhich Village, NY ca 1961. Ifall man ska placera den i ett genrefack så är den en drama, med som alltid med Coen-bröderna så skiner humor igenom karaktärerna och storyn.
Det intressanta med den här är att huvudkaraktärerna är de yngsta vi har sett hittills i en Coen-film. Men filmskaparna hanterar detta fint och det blir aldrig gubbigt som är risken när 50-åriga män ska porträttera personer hälften så gamla och deras problem. Detta var inte heller berättelsen om folkmusikens uppgång, utan snarare om en individ som befinner sig i periferin kring den. Den förväntade Dylan-referens kom sent, men det gick ett sus genom publiken när det var dags.
Inside Llewyn Davis är bröderna Coens bästa film sen mästerverket No Country for Old Men. Burnett förklarade efteråt att storyn kretsar kring en isolerad man som enbart kan uttrycka sig genom musiken, och det är starkt av Isaac att kunna hålla publiken intresse genom de olika uppträdande (vi får höra låtarna i komplett form i filmen). Han ska både agera som en skådespelare men även som en musiker, vilket är Isaacs faktiska bakgrund.
Senare i veckan ska jag bl.a se Chris Markers Le Joli Mai som har blivit restaurerad i samband med 50 års jubileet och samtidigt får en USA-release för första gången. Markers vän och kollega Lynne Sachs är aktuell i the Bay just nu; min avant-garde visning på onsdag kväll är hennes Your Day is My Night, på torsdag ger hon en föreläsning på campus som jag tänker gå på, och Other Cinema i SF kommer att dedikera deras lördag till henne och flera av hennes verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar